Eftersom domen blev dagsböter har inte polisen några rättigheter att göra husrannsakan eller begära ut IP-nummer när dom misstänker fildelningsbrott.

Det är enbart när straffet kan ge minst två års fängelse som polisen kan göra husrannsakan och begära ut IP-adresser från Internetleverantören.

De domar som finns rör bara blygsam fildelning så den som misstänks för fildelning av stora mängder copyrightskyddade filmer och musik kan ändå ännu inte känna sig helt säker.

Antipiratbyråns och IFPI:s tillstånd att registrera IP-adresser går ut vid årsskiftet och båda organisationerna får nu förlängt undantag.

Datainspektionen bedömer att organisationernas insamling av bland annat IP-nummer inte innebär någon otillbörlig kränkning av den personliga integriteten. Båda organisationerna har i uppdrag att tillvarata sina medlemmars ekonomiska och rättsliga intressen.

Till skillnad från tidigare får bland annat Antipiratbyrån efter årsskiftet även behålla uppgifter som redan lämnats till polisen. Varken Antipiratbyrån eller IFPI identifierar vem som använt ett visst IP-nummer.

Besluten gäller längst till slutet av år 2008 — och kan återkallas om de inte används på rätt sätt. Datainspektionen kommer även att följa Antipiratbyråns och IFPI:s verksamhet under denna tid.

Länsrätten i Stockholm har beslutat att IP-nummer i Antipiratbyråns verksamhet är att anse som behandling av personuppgifter eftersom att IP-nummer direkt går att härleda till fysiska personer. Domen stoppar däremot inte Antipratbyråns verksamhet att samla in IP-nummer eftersom Datainspektionen tidigare i år förlängt organisationens undantag.

Datainspektionens beslut att tidsbegränsa undantaget till 2008 visar att inspektionen anser att Antipiratbyråns verksamhet noggrant måste följas.

Hela domen kan beställas av registrator vid Länsrätten i Stockholm

- Jag är skakad över domslutet och betraktar det som censur, säger Tolstrup till danska Nyhetsavisen. Tele2 och andra internetleverantörer levererar fri tillgång till information på internet, men ska nu in och sortera i innehållet. Det är främmande för oss, och kan jämföras med om postväsendet läste alla brev de hanterade. Jag tar å det kraftigaste avstånd från domen.

Tele2 överklagade under dagen domen, och menar att man ska kämpa för rätten att förmedla kommunikation utan att behöva värdera innehållet. Den här typen av begränsningar innebär dessutom långtgående konsekvenser på såväl det tekniska som politiska planet.

- Nätet är byggt för att på enklaste och bästa sätt flytta information från avsändare till mottagare, inte för att hantera blockering av en viss typ av information, säger Pelle, nätverkstekniker på en stor svensk internetleverantör, till Piratbyrån. Dels är det ett mycket kostsamt försök att begränsa tillgång till nätet, dels är det dömt att misslyckas. För varje teknisk inskränkning finns en handfull sätt att ta sig runt problemet.

Även Piratbyråns danska motsvarighet är mycket kritiska till domslutet.

- Det här visar tydligt att Ifpi är motståndare till fri kommunikation, anser Sebastian Gjerding från Piratgruppen. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur långt de tänker gå i sitt 'krig mot piratkopieringen', inte ens om det innebär tydliga kränkningar av människors rättigheter. I Kina har man sedan länge hindrat internetanvändare från att besöka sidor man anser vara opassande, både vad gäller politik och moral. Nu ser vi samma utveckling i Danmark.

Det är därtill problematiskt att en nationell domstol går in och styr skeenden som inte är kopplade till nationella fenomen, menar nätverksteknikern Pelle.

- Internet är ett internationellt medium, vilket innebär att ett applicerande av nationella lagar innebär stora tekniska och praktiska problem. Inte minst eftersom flera internetleverantörer har internationella nät, vilka är obereoende av eventuella nationsgränser. Ska man diskutera den här typen av åtgärder ska det ske på ett internationellt plan, inte i lokala domstolar.

I danska Politiken kan man dessutom läsa att domslutet väntas innebära att även övriga danska internetleverantörer tvingas uppfylla Ifpis krav. På Ifpi sägs man förvänta sig att en eventuell dom till deras fördel kommer tvinga de övriga 24 EU-länderna till samma censurpolitik.

Piratbyrån är anhängare av ett fritt och ostyrt internet. Varje begränsning av den här typen öppnar dörren för vidare inskränkningar i den unika kultur som finns på internet, och driver fram mer anonymiserande metoder för nyttjande av onlinetjänster. Danska Piratgruppen planerar redan att driva en informationskampanj som förklarar hur man tar sig runt Ifpis censuriver, och eftersom metoderna för detta är väldigt enkla är katt-och-råtta-leken nu igång i Danmark.

- Det här är ett helt bizarrt beslut som kan få långtgående och katastrofala konsekvenser för Internet som helhet och principerna det bygger på, konstaterar Gottfrid Swartholm Warg från internetleverantören Prq. Internet vill inte bli begränsat, varför vi erbjuder anonymiseringstjänster för våra kunder - såväl svenska som danska.

Upphovsrätten kom till för att reglera användandet av en viss slags maskiner. De var dyra, få och kunde skriva men inte läsa: tryckpressar. Upphovsrätten och upphovsmannafunktionen har i hög grad fått sin prägel av 1800-talets medieklimat. När sedan nya medier tillkommit har det vanligtvis utbrutit en dragkamp om hur juridiken ska reglera dem och upphovstanken ska relatera till dem. Ett tidigt exempel är när kameran uppfanns och det var långt ifrån självklart om det var den avbildade eller den som opererade maskinen som skulle få upphovsmannens privilegier.

Ändå var det ganska lätt att utvidga konceptet upphovsrätt från tryckpressar till teknologier för ljud och rörlig bild, när grammofonen och filmen trädde in på scenen kring sekelskiftet 1900 (en slags medietriad som i sin tur drog upp ramarna för hela det seklets samhällsklimat och tänkande).

När sedan radiosändningar inleddes, blev konflikten hårdare mellan olika intressen om i vilken mån de skulle regleras av rättighetssystemet. Men striden slutade i en kompromiss av ett slag som skulle prövas även vid en rad senare medietekniska innovationer, och som sedan tidigare tillämpades på framföranden av levande musik: kollektiv rättighetsförvaltning. Principen är helt enkelt att musikmonopol som svenska STIM ges befogenhet att inkassera en fast licensavgift av radiosändaren, för att sedan fördela pengarna till sina anslutna upphovsrättsinnehavare. Systemet fungerade stabilt, eftersom FM-radio kom att användas uteslutande som ett centraliserat en-till-många-medium (även om Berthold Brecht och Hans Magnus Enzensberger hade visionära idéer om möjligheten att vända på förhållandena, då "varje mottagare är en potentiell sändare").

1970-talet var årtiondet som gav snabb spridning åt kassettbands- och videoteknikerna, vilkas signifikans låg i att de var maskiner som både kunde läsa och skriva, något som även gällde de allt vanligare kopieringsmaskinerna vid denna tid. Ljud, rörlig bild och text blev möjligt att massreproducera för andra än förlagshus och stater, vilket satte tydlig kulturell och politisk prägel på hela tidsperioden. William S. Burroughs var tidig med att leka med möjligheterna till att göra cut up av mänskliga röster med hjälp av sax och magnetband. Kretsen kring New York-tidskriften Radical Software sysslade med visionära experiment kring videokonst.

Det tog inte många år innan kassettbanden hade gett helt nya möjligheter för envar att sprida egen och andras musik i kanaler utanför grammofonindustrins kontroll. Så uppkom kassettdödskallen och skivindustrins berömda skrämselparoll "Home taping is killing music". Dragkampen var i full gång, men varken kassettband eller video kunde rimligen förbjudas. I stället tillämpades den beprövade kompromisslösningen med kollektiv rättighetsförvaltning. En särskild kassettavgift infördes som sedan organisationer som STIM fick i uppdrag att fördela till de rättighetsinnehavare vars musik spelades på radion (man förutsatte blankt att detta var samma musik som människor själva valde att kopiera).

Samtidigt gjorde flerkanalsinspelning på kassettband det möjligt att producera egen musik utan att behöva hyra dyr studiotid, en tendens som sedan bara har stärkts. Ännu längre från den gamla tryckpressverkligheten rörde sig det som hände i musikvärlden kring 1980. Då "hackades" grammofonen av DJ:s, som gjorde den till ett musikinstrument av cut up-karaktär och hiphopmusiken föddes med scratch och sampling som stadiga inslag. Sedan dröjde det inte länge innan digitala samplers fanns på marknaden, och idag går det inte att tänka bort dessa praktiker ur snart sagt någon musik. Upphovsrättsregimen såg dock inte stillatigande på, utan artister som Public Enemy tvingades att ändra sitt sound på grund av ett skärpt juridiskt klimat.

Dessa 1900-talets medietekniska innovationer, som i lika grad ändrat förutsättningarna för reproduktion och produktion av musik och annat, tecknar bakgrunden till dagens kopifajt.

Fildelningen är produkten av att kombinera hemdatorer och fiberoptik, samt nätverksprotokoll och komprimeringsalgoritmer. Det innebär ett avgörande steg förbi den uppdelning i olika typer av medieflöden som präglade 1900-talet, och framför allt befinner vi oss här väldigt långt från de tryckpressar som upphovsrätten skapades för att reglera (och som även utgjorde den centrala teknologin för allt från reformationen till leninismen, från nationalstaten till den "borgerliga offentligheten").

En första uppenbar skillnad mellan internet och tryckpressar är naturligtvis att internet inte har någon klar gräns mellan sändare och mottagare (även om många försöker få oss att ändå anamma det tänket). Visionen om radion från Brecht och Enzensberger kan sägas förverkligas. Det säger sig själv att varje försök att kontrollera att mottagning och sändning av ettor och nollor enbart sker när upphovsrättsinnehavare så tillåter förutsätter extraordinära och mycket klumpiga åtgärder.

Klumpiga möten mellan teknik och juridik har som sagt tidigare bemötts med kompromisser i form av ersättningssystem. Men här skiljer sig internet även från det 1900-talets medieklimat där rollen för organisationer som STIM kunde expandera närmast obehindrat.

I fiberoptiken förenas de optiska, akustiska och textuella flödena, som under 1900-talet separerats i grammofonskivor, filmrullar och pappersark, till ett singulärt flöde av ettor och nollor. Det är därför som medieteoretikern Friedrich Kittler utnämner datorn till "det sista mediet", och även därför som det idag är så svårt att föreställa sig att en kompromiss ska kunna rädda upphovsrättsindustrin från internet och rädda internet från upphovsrättsindustrin. Det må vara möjligt för en kollektiv rättighetsförvaltare som STIM att bestämma hur mycket en minut musik ska kosta. Men vad är det fasta priset på en megabyte data? Och hur fördelas dessa pengar mellan filmbolag, bokförlag, programmerare och kompositörer? Och framför allt: om nu ersättning ska betalas till upphovsmännen för viss överförd data: vad säger då att inte exempelvis bloggare ska få vara med och dela på kakan?

Nu har det inte saknats röster som likväl förespråkar någon form av "alternativt kompensationssystem", enligt principen att man genom avgifter på bredbandsuppkopplingar och lagringsmedier skulle kunna rädda både upphovsrätten och fildelningen. Kombinationen av legaliserat digitalt kulturutbyte och ersättning till rättighetsinnehavare har framställts som ett progressivt alternativ till masskriminalisering, och förespråkas av bland andra Lawrence Lessig, amerikanska EFF och tyska kampanjen Kulturflatrate med Attac och andra sociala rörelser.

En verkligt anmärkningsvärd utveckling som märkts nu under sensommaren är hur antipiratorganisationer börjat ansluta sig till en egen variant på samma idé. Antipiratbyråns Henrik Pontén har allt mer aggressivt börjat hävda att den rättighetsindustri som han företräder egentligen borde ha rätt till en stor del av internetleverantörernas intäker. Han har aviserat att måltavlorna för Antipiratbyråns åtal under den närmsta framtiden inte kommer att vara enskilda fildelare, utan internetföretag som på så vis ska skrämmas att bli piratjägarnas underhuggare och dessutom tvingas att införa någon slags filter som ingen vet riktigt hur de skulle kunna fungera.

En strategi med både piska och morot utkristalliserar sig, där de som ordnar in sig i ledet belönas. En brittisk internetleverantör har slagit sig samman med SonyBMG och ger nu sina kunder laglig rätt att fildela SonyBMG-kontrollerad musik med varandra mot en fast avgift – och mot att kunderna accepterar att deras filöverföringar övervakas och att misstänkt kopiering till andra företags kunder blockeras.

Vissa kända fildelningsförespråkare, som Cory Doctorow, applåderade detta som ett steg i rätt riktning. Själv ser jag snarare ett ganska horribelt exempel på internetsabotage och ekonomisk utpressning, från en industri som uppenbarligen spelat ut sin roll men inte kan acceptera det.

Viktigaste invändningen mot alla de försök att "kompensera" de upphovsrättsinnehavare som anser sig ha förlorat något på den digitala kopieringen är dock inte den praktiska ogenomförbarheten. Det är att kompensationsdiskursen vrider blicken bort från det som är verkligt intressant i sammanhanget, nämligen alla de kulturyttringar som vill kopieras, som inte är paranoida utan säger kopimi, som genom sin blotta existens visar att så mycket saker redan funkar på ett annat sätt. Några lösa exempel:

• Fri mjukvara
• Den enorma expansionen av Wikipedia
• Demoscenen och klubbkulturernas mix av DJ:ing och VJ:ing
• Eller tag ett av den svenska popscenens mer vitala skivbolag Hybris som vid sidan av att sälja skivor sprider MP3:orna fritt och uppmanar till fildelning, eller den enorma floran av netlabels med högklassig elektronisk musik

För att inte fastna i abstraktioner eller verklighetsfrånvända försök att lappa ihop vitt skilda medietekniska verkligheter, är det just här som alla spekulationer om framtiden måste utgå, bland alla de som redan vänt ryggen till allt vad kopieringskontroll heter.

Försöket är det första av sitt slag i Sverige, men enligt Anne Årneby vid Stockholm Business Region är de entusiastiska till en permanent plan om gratis bredband, och förhoppningsvis också i flera parker.

I andra delar av Sverige tillhandahåller exempelvis bibliotek, kommuner och elföretag i samverkan trådlösa moln på en del platser. Som exempel kan Linköpings Stadsbibliotek och wifi-molnet över Gotland tas. I Linköping kan man surfa gratis, öppet och trådlöst i biblioteksbyggnaden och vid gynnsamma förhållanden även ute i parket utanför. På Gotland finns det trådlösa anslutningar på många håll, bland annat i Almedalen i Visby och på Tofta Strand. Gratis och betaltjänst varierar beroende på plats och tidpunkt på året.

Under tisdagen har SVT's Rapport presenterat information som visar att USA's justitiedepartment hotat Sverige med sanktioner inom ramen för WTO-samarbetet, om inte Sverige agerade hårdare mot svenska fildelningssiter - i praktiken The Pirate Bay.

- Det här är en farsartad rättsskandal med Thomas Bodström som huvudperson, säger Tobias Andersson från Piratbyrån. Har han (Bodström) ett uns ärlighet och självrespekt kvar, förväntar vi oss att han avgår från sin post.

The Pirate Bay är en fildelningssite som använder sig av Bittorrent-teknik. Tekniken i sig är inte på något sätt olaglig, vilket gör att The Pirate Bay aldrig varit förbjuden. Av samma skäl har Bittorrent juridiska status aldrig prövats rättsligen i USA.

- Vi kräver alla kort på bordet, och det omedelbart, säger Tobias Andersson. Vi tolererar inte den här typen av mygel, lögner och fulspel. Det är en attack mot yttrandefriheten!

Piratbyrån har ännu inte återfått sin server efter razzian, även fast den inte var något officiellt mål för tillslaget. Polisen är förtegen och motsägelsefull, och hänvisar till Håkan Roswall för vidare besked. Något svar från Roswall har Piratbyrån dock inte kunnat få.

- Vi är övertygade om att tillslaget mot The Pirate Bay och de andra servrarna uteslutande var menat ett sabotage mot The Pirate Bay och Piratbyrån, säger Tobias Andersson.

- Vi är uppenbarligen en obekväm part i debatten, men det är är oroande att yttrandefriheten inte är mer värd för upphovsrättsivrare och myndigheter.

Piratbyrån är en upphovsrättskritisk organisation som verkar som opinionsbildare, tankesmedja och informationsspridare kring frågor som rör upphovsrätt, fildelningar, piratkopiering och näraliggande frågor. Piratbyrån bedriver ingen verksamhet som skulle kunna anses strida mot svensk lag.

För ytterligare kontakt:
Tobias Andersson, Piratbyrån: 0734-072091
piratbyran.org@gmail.com

- Piratbyrån äger numera Bodström, eller i varje fall hans hår och det är där kraften sitter, säger Piratbyråns överstepräst Julien Nebbout.

MPAA har enligt SVT:s Rapport styrt Thomas Bodström... Men nu är det vår tur att styra honom.

Vi lovar att se till att Bodström inte kommer kunna utöva sin svarta magi längre, som att stifta lagar ingen vill ha, få fram razzior mot internet och med ren tankekraft kunna böja både på yttrandefriheten och tryckfrihetsförordningen. Framförallt kan han inte längre hota med det största trolleritricket han påstår sig bemästra: Att kontrollera överföringen av ettor och nollor på internet.

Håll utkik efter Piratbyråns Voodström-sajt, där ni bland annat kommer att få leka MPAA för en dag och styra justitieministern via webben eller varför inte köpa en voodoo-tröja med ett insytt Bodström-hår (begränsad upplaga).

Om voodoon inte funkar var de 10101 kronorna inte bortkastade, de går till Radiohjälpens insamling världens barn. Dessutom har Thomas lovat att diskutera upphosvrättsfrågan över en middag med Piratbyråns Palle Torsson.

- Jag kände det på mig. Det tycker jag var fantastiskt. Och det absolut bästa är att nu får de upphovsrätten till mitt hår och får göra vad de vill med det, sade Thomas Bodström som fanns på plats i Lantz i P3-studion.

- Vi vill ju självklart omsätta det här. Till exempel sälja varje enskilt hårstrå på e-bay, sade Palle Thorsson som företrädde Piratbyrån i Kristian Luuks studio.

På själva servrarna har inget illegalt material funnits. Torrent-filerna, länkar som folk använder för att kopplas ihop och ladda det önskade materialet innehåller blott text som knappast är upphovsrättsskyddat.

"Antipiratbyrån har uppenbarligen vilselett polisen i det här fallet" uppger Tobias Andersson på Piratbyrån. "Man tycks ha intalat it-inkompetenta poliser att servrarna i fråga är fyllda med upphovsrättsskyddat material. Detta är ett grovt missbruk av skattepengar."

"Samtidigt har ett flertal andra sidor som funnits på närliggande servrar beslagtagits. Häri ligger det grövsta övertrampet. Antipiratbyrån har tydligen lurat polisen att samtidigt stänga ner sina antagonister, Piratbyrån."

"Piratbyrån har i 3 år verkat för en öppen debatt kring upphovsrättsfrågor och patent. Vi är mycket upprörda över att filmindustrin inte törs ta debatten, utan vill lura politiker och polis att kriminalisera motståndare och en stor del av svenska folket."

"Rent praktiskt innebär det här såklart ingenting för världens fildelare. Det finns
tusentals andra sidor eller nätverk för dem att få det de vill ha. Folk byter bara ställe.
Fildelningen fungerar likt en hydra, huggs ett huvud av växer det snart ut två nya."

Piratbyrån startades sommaren 2003 för att belysa och diskutera upphovsrättsfrågor. Piratbyrån menar att upphovsrätten i många fall har spelat ut sin roll och istället för att skydda tex artister snarare hindrar skapandet och göder ett fåtal. Sedan starten har cirka 60 000 medlemmar registrerat sig på hemsidan där man debatterar i forum och byter tips. Piratbyrån har även hållt föredrag i riksdagen, fört olika kampanjer och startat världens största bittorrent-tracker ThePirateBay.org

Beslutet har tolkats som att fildelning som sker utan kommersiellt syfte inte kan leda till något annat straff än böter. Därmed blir följden att polisen inte får begära ut personuppgifter från internetleverantörer för fildelningsbrott som inte sker för kommersiellt bruk.

Även mannen från Västerås som också fälldes till 80 dagesböter av tingsrätten överklagade sin dom. Hovrätten beviljade att ompröva fallet. Men eftersom att det bara var den åtalade som överklagade sin dom så kan straffet inte bli hårdare. I detta fall handlar det bara om att ompröva bevisen. Och det enda beviset var en skrämdump tagen och beskuren av Antipiratbyrån.

Säkert är det dock att det är fritt fram att dela ut en film, och det gör BitTorrent-protokollet till ett ypperligt protokoll för fildelning.